Direktlänk till inlägg 8 oktober 2015
Whats in it for me?
Vi har under det gångna året sett mängder med bullpups översvämma marknaden. Den senaste i raden av modeller från Daystate, Kalibr, FX mfl är turiska Hatsan som också vill vara med på ett hörn. En stilla undran kan naturligtvis vara – varför denna hysteri av nya bullpups? Varför är just den här trenden så stark just nu?
Vi har tidigare titta lite på för- och nackdelarna med bullpups, som vapen räknat, utifrån köparen/användarens perspektiv – men vad driver handlarna att saluföra och tillverkarna att skapa just den här typen av konfiguration?
Jag kan se två konkreta skäl som väcker tillverkarnas intresse, bortsett ifrån det allmänt hållna – ”marknaden efterfrågar dem”
1. De är nya. Att sälja ett konventionellt vapen typ FX Airguns Cyclone år efter år är inte alltid så enkelt och desto dyrare vapen ju svårare är det. Visst, det finns alltid en marknad för bra och vettigt prissatta modeller så länge man har ett inflöde av nya entusiaster som kommer in utifrån för att dela vår underbara värld men att försöka sälja en gammal konventionell modell till en erfaren entusiast som redan är inne i hobbyn är tämligen svårt. Ska man motivera en entusiast att byta vapen så måste man ha något spännande att locka med och då måste det handla om en relativ nyhet.
2. De är lönsamma. En ny typ av vapen kan man ta bra betalt för utan att behöva förklara varför. Modeller med ha-begär är lättsålda. En extra praktisk egenhet för just bullpups är att de fungerar med syntetiska stockar. Många entusiaster som aldrig skulle kunna tänka sig att köpa ett konventionellt gevär med plaststock gör utan tvekan detta när det handlar om en bullpup.
En trästock står nämligen för en stor del av ett modernt PCPs tillverkningskostnad och till råga på allt elände så måste man ofta köpa in stockarna färdiga ifrån en underleverantör. Denne underleverantör har då kontrollen över tillgängliga mängder samt en bra förhandlingsposition över prisnivån och inte minst om denne är ensam eller nästan ensam om sin nisch. Trästockar är ömtåliga (finishkänsliga) och måste hanteras/transporteras korrekt med hänsyn till temperatur, fukt och liknande variabler.
En plaststock är jämförelsevis rena drömmen. I med plastkulor i en press och tryck på knappen så vips – kommer det ut en nästan färdig stock med minimala krav (relativt sett) på efterbearbetning. Vill man ha lite mera klass så doppar man den dessutom i en gummifinish ”färg”. Samma princip gäller även för metallbearbetningen, de underbara djupa och krämiga blåneringarna är idag dyra och svåra att framställa rationellt i en modern produktion, en bullpup däremot kräver inte dessa för att komma till sin rätt utan en enkel och billig matt målad eller eloxerad yta accepteras av kunden då den smälter väl in i det taktiska konceptet.
Det finns med andra ord en hel del goda skäl för hobbyns ekonomiska intressenter att hålla liv i den här nya trenden så länge som möjligt och inte minst på våra effektbegränsade marknader. Här är det svårare att sälja en bättre prestanda när vi ändå har tak på en given maxeffekt men en helt ny form av gevär, som dessutom är billigare att tillverka och som man kan begära ett högre pris för utåt är ett riktigt lyckokast för hela vår hobby.
Tillverkarna tjänar pengar, handlarna tjänar pengar och vi entusiaster får allt större och allt roligare utbud att välja mellan…