Det var en gång..

  Det var med det här geväret som min historia började...

Daisy är ett fabrikat som jag egentligen inte har något större intresse av om man bortser ifrån en mycket specifik modell - Daisy 840. Anledningen till att jag är intresserad av just den här modellen är detta gevär är det absolut första luftgevär som jag själv ägde och det första skjutvapnet i någon form som jag överhuvudtaget hanterade. För mig så är 840 därför själva begynnelsen till ett livslångt intresse och det var detta enkla, billiga amerikanska pumpgevär som på många sätt förändrade hela mitt liv.

Modell 840 lanserades säsongen 1978 och annonsen ovan är publicerad 1979 varpå modellen levde kvar i princip oförändrad fram till 1989. Ersättaren blev då den detaljförbättrade modell B som i sin tur hängde med tills 2006 när den nuvarande modell C bar vidare. Ett sidospår i familjen var den mer ovanliga 845 som var i produktion 1980-1989.

Daisy 840 är en modell i Daisys look-a-like-serie med BB-guns och luftvapen som avsåg till att imitera krutvapen, inte sällan enligt devisen om "att pappa hade ett vapen av typen X så skulle naturligtvis den vapenintresserade sonen få en skjutbar look-a-like efter samma design". Mest kända är förmodligen Daisys variant på Winchester 1894 men Daisy har även imiterat Ruger Mini 14 och flera andra kända krutvapen.

Vilket krutvapen som 840 avser att imitera är kanske mera oklart men de vanligaste gissningarna förefaller vara Remington, endera hagelgeväret 870 eller kanske mera troligt dess lilla 22 pumpgevär modell 572 Fieldmaster.

  Ur Hobbex katalog 1984, två år efter att jag fick min 840 som då betingade 299 kr.

Tittar man under skalet så är 840 ett tämligen enkelt konstruerat vapen, mestadels tillverkat av plast. Drivkällan är en SSP och ett pumptag räcker för att skicka av en 8 grains tung diabol med ungefär 100 mps. Vill man inte skjuta diaboler så går det utmärkt att istället skjuta rundkulor eftersom pipan är slätborrad och fungerar utmärkt med BBs av stål. På vänster sida ovanför förstocken finns det en lite lucka i vilken man kunde hälla ner 350 BBs. Diaboler däremot fick laddas en efter en i en laddlucka på högersidan som manövrerades med ett kort repeterhandtag av typen straight-pull. Oavsett ammunitionsval så kunde man alltså räkna med en anslagsenergi på 2-3 joule, högst måttligt med andra ord.

Tur är ju detta på många sätt, den första (o enda) gång som jag med vett och vilja faktiskt har skjutit en medmänniska var faktiskt med just en Daisy 840, en episod som jag har berättat om tidigare här på bloggen:

http://airpang.bloggplatsen.se/2011/12/07/6800176-ung-o-dum/

Tyvärr så fick min stackars syssling aldrig reda på vad som egentligen hände den där tidiga sommarkvällen för så lång tid sedan då han tragiskt nog lämnade oss bara 29 år gammal...

Daisy 840 var emellertid en slitstark modell och de modellvariationer som uppstod med tiden gav finesser som kilbas för kikarsikte, vilket mitt eget vapens tidiga version saknade, liksom öppna riktmedel av typen TruGlo. Den andra serien hade svart istället för brun kulör på förstock och kolv där den nuvarande varianten saluförs med tredimensionellt kamouflage och dessutom har fått tilläggsbeteckningen "Grizzly".

  Dagens moderniserade 840C med kilbas, annan grafik och TruGlo riktmedel

Trots nästan fyra decennier på marknaden så är 840 fortfarande ett dugligt och prisbilligt första vapen för den unge entusiasten med måttlig effekt, hyfsad praktisk precision (för vapentypen) och en stryktåligt men i mitt fall knappast slitstarkt utförande. Min egen bössa överlevde ganska exakt ett år innan den bokstavligt talat blev utsliten av frenetiskt skjutande, så ihärdigt att jag fick plåstra om fingrarna för skavsår då jag sköt mer än 500 skott varje dag nästan hela sommaren..

Året därpå så blev det istället första säsongen då jag tog steget in i fjädervapnens värld men det är en helt annan historia...

 

Air

22 april 2016 09:13

Mitt första luftvapen i mitten på 70talet var ett
Stiga original tivoligevär köpt av min far på loppis.
En liten ask kulor o några pilar följde med.Även mina
fingrar fick spår av evigt laddande på somrarna.Några
fler amo askar blev det inte men kom på att jag kunde
skjuta gula ärtor med hyfsat resultat.De växte sen fint
runt skjutplatsen.Intresset är kvar nu har jag köpt mig
en stor samling luftvapen för egna pengar att njuta av.

 

Archon

22 april 2016 21:15

Mitt första luftgevär var en ungersk FEG LG14 underspännare. En solid pjäs av metall och trä. Jag upplevde att den sköt hyfsat, men jag hade å andra sidan inga höga krav på den tiden. Kunde jag träffa en ölburk från 20 meter så var det bra.

 

assad

25 januari 2017 00:24

är du svenne,,,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...