Sommaren i suburbia!

På detta sätt vill nog många se sin skjutplats - stora, vackra och ostörda ytor.

Det är den sista halvtimman av dagsljus, klockan har precis passerat 22.

Regnvädret under eftermiddagen har sänkt temperaturen och nu när solen så sakta går ner märker man hur skyar av dimma samlas på fälten i fjärran. På den andra sidan om den täta häcken så har den uppsluppna stämningen successivt dämpats till mera av ett sorl, avbrutet med ett och annat fyllefnitter.

Grannarna har haft grillfest och en underbar doft av deras måltid har spred sig tidigare över nejden.

En hel del fylla har inneburit att åtminstone en av männen har ledsagats in till byggnaden av sin respektive för att inte somna på stolen. Av rösterna att döma så har vi en man och 3-4 kvinnor kvar, diskuterande livet och världen över ett otal antal glas med vin.

Bortsett från dem så är det verkligen tyst, skrämmande tyst, i omgivningen. Det är så tyst att man faktiskt kan höra robotgräsklipparens dämpade surr på andra sidan en annan häck åt ett annat håll.

I verkligheten så ser det ofta ut på det här sättet istället.

Om jag ställer mig på tå så kan jag i dunklet tydligt se hur deltagarna i grillfesten har kurat ihop sig med varsina filtar över axlarna i det matta skenet från några värmeljus och den falnade glöden från grillen.

Jag sätter mig ner på min gamla tävlingskudde och i blir ett med mörkret från skuggan av min täta Tuija-häck.

Ännu en gång överraskas jag av ljusgenomsläppet från min 15 år gamla smala Leupold, tänk att ett så tanigt kikarsikte kan ge sådant ljus och klarhet här i det skumma ljuset. Trots skuggorna och det annalkande mörkret kan jag fortfarande relativt tydligt avskilja de fem riktpunkterna på min måltavla, 15 meter bort, tvärs över tomten.

Jag anspänner andäktigt vapnet och dess mekaniska klick låter kusligt tydligt i den totala tystnaden.

Jag lyssnar spänt – hörde någon, något? 

Nej, de lågmälda diskussionerna löpte sömlöst på den andra sidan häcken.

Jag måste påminna mig själv att jag håller i vapnet och att min upplevelse av ljudet är många gånger starkare och mer påtagligt än deras, dels 15 meter bort och dels eftersom de inte kopplar ljudet till min aktivitet. Jag laddar och lyssnar, helt vindstilla.

En labyrint av hus och mängder med små tomter inramade av häckar.

Skottet går.

Ett vagt prasslande läte berättar att diabolen passerade den tunna kartongskivan där borta. Ingen reaktion på andra sidan häcken. Både vapnets tillbehör och unigum har förtjänstfullt gjort sitt arbete. Fler skott, fortfarande ingen reaktion. Jag slappnar av och tänker bort dem. De småpratar, skojar och fnittrar vidare totalt ovetande om vad som sker bara ett par meter bort.

Jag skjuter 25 skott utan att någon reflekterar över saken i en för övrigt dödstyst miljö.

Buskar, träd och häckar dämpar ljud och ger skydd mot insyn, en annorlunda jaktmark för många.

Nu börjar mörkret falla ordentligt. Gatubelysningen tänds, det är helt stilla i området, skenet från fönstren avslöjar avrundade lata sommardagar framför Netflix eller HBO.

Nu är det dags för en promenad med sportbagen i handen, ner till det där trädet längst bort där hela bostadsområdets samling av skator tenderar till att träa över natten i inväntan på nästa dag.

Det är sommarnatt. 

 

Fonky

19 juli 2021 21:37

Visste inte att det bodde en poet i dig ;)
Bra skrivet!

 

Pellgun150

30 juli 2021 13:10

Instämmer ovan, bra med väl doserare spänningsmoment som i sammanhanget tangerar gråzonen för vad som passera om det sker diskret o diciplinerat..tänk att istället att drabbas av infallet, kanske efter nån eller några goda pilsner under västen, frejdigt börja prickskjuta på upställda burkar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...